Den stod Julius för! Han är en lustig prick men jag antar att han har stått så pass länge nu att han va sugen på en ridtur. Inget stampande, inget krånglande, han betedde sej helt normalt. På med sadeln & jag drog säkert åt gjorden 2 hål mer än vanligt - men sadeln satt kvar när jag hoppade upp, den va inte ens påväg att snurra.
Sen bara släppa loss där man satt & eftersom han stod åt "fel" håll, med huvudet inåt, så fick han gärna börja med att backa - han kom ju åt rätt håll då likafullt. Men inte en antydan till nå tjafs, nej nej, han va pigg & glad! Vi drog iväg åt höger den gången, tog en liten grusväg som tillslut gick ihop med flarken-vägen.
Nu var det ju såpass hårt att vi bara skrittade, men han va svettig när vi kom hem ändå, & han bajsade 5-6ggr, så lite spännande va det allt =)

Åsså började vi nästan med att bli omkörda av en tom timmerbil - gick hur bra som helst, varken jag eller Julle hade uppfattat att det va en lastbil förrän den va alldeles brevid, men han körde alldeles lagom fort förbi, inte för sakta så man hinner tveka & inte för fort för att överraska helt & hållet. Tycker lastbilschaffisar har riktigt bra koll där - mycket bättre än tex gamla gubbar som hellre gasar på lite extra (?!).

Vi avslutade med lite övningar & sen fick han några morötter & ett täcke. Han verkade rätt nöjd faktiskt.
Nu ska han få stå till på fredag åtminstone - så han inte tror att han ligger i hårdträning, för då kan det nog bli stopp & back igen.









So long.