Eller snarare lugna landsbygden.

Det händer inte så mycket av banbrytande karaktär såhär mitt i sensommaren i Kåldaboda. En dag hade bönderna spritt ut skit på åkrarna. Ungefär det mest spännande som hänt. Eller lukten va iaf spännande.

Vi har knallat runt på Nolia även i år. Det va inte speciellt mycket folk & gick bra att ta sej fram med barnvagn. Alvin va dock inte helt imponerad av det. Fast han va snäll. (vad annars?) Höjdpunkten för honom va ändå att komma hem =)

Igår tog vi oss en trip till Ånäset & hälsade på på mitt jobb. Kul att komma ut & se lite vuxet folk som omväxling. Ibland känns det verkligen som ett fängelse att va hemma. Men det går ju över & när det tar slut så ojar man sej säkert för att det gick så fort ändå.

Idag har Alvin inte varit på bästa solskenshumör, ganska gnällig & missnöjd, det är väl ett lass i magen som skulle behöva ut, men ingen annan än han själv kan ju klämma ut det. Han har inte sovit speciellt mycket heller, utan mest suttit fast i mej. Även nu ikväll har han tvingat mej till sängläge & jag har inte ens fått en kvart utan unge på armen. Då känns det jävligt tungt. När Johannes kan sitta obehindrat & roa sej med vad han vill i flera timmar måste jag ligga/sitta & helst låtsas sova för att den lilla rackarungen ska somna. Nästa gång jag ska iväg på nån affär så kan jag lova att det blir en nappflaska som åker med hem & sen får det baske mej lov att bli mer jämnställt.

Nä, tillbaka till sängen bara. Bounce back. Kan inte koncentrera mej på nåt när han gnäller, gnyr & skriker.