Ja, jag har slackat under jul & nyår, satt inte så mycket alls vid datorn öht utan jag tände ljus, läste, åt gott & bara myste =)  Tycker jag att man kan passa på att göra under julen.
Att jag älskar böcker bidrar till att jag gillar att krypa upp i soffan med ett par goa tofflor & en kopp te & bara försvinna in i boken några timmar.

Nu har jag börjat med Stieg Larssons Milleniumserie, har redan läst ut första boken & jag bara hålla med alla otaliga recensenter: shiit! va bra den va! Den toppar min lista & lär nog göra så ett bra tag framöver.
Att döma av vad jag läst av den andra boken känns det som om nån annan författare får svårt att slå sig in på top 3 på ett tag. Helt jäkla sjukt bra skrivet!

Hoppas de som har tänkt (eller den är väl klar snart) film av den tar sig i kragen & gör den riktigt noga & lååång. Det är en såpass invecklad historia att det inte kommer bli bra om de inte tar sig tid att få med små men viktiga detaljer.

Jag vill inte se en film i samma anda som Camilla Läckbergs Isprinsessan, hon hade ett småklurigt slut & upplösning & det sket filmteamet helt i! Man kan ju undra om de ens läst boken...

Idag märkte jag dessutom när jag klev upp att min näsa bubblar & min hals gör lite ont. Alla andra på jobbet har ju varit sjuka till & från så det va väl egenligen bara en tidsfråga. Jag får hålla tummarna att jag slipper vinterkräkan iaf! Fast det va visst en kort men intensiv version den här säsongen, en kräkdag & en eller två vilodagar bara. Men det kan jag gärna va utan ändå.

Hur som haver, igår åt jag & Johannes middag tillsammans för första gången sen nyårsafton! Jag har jobbat kväll från nyårsdagen till i måndags. 5 kvällar i rad känns i benen men framförallt i huvudet!
"Biträdet, hallåå? Hallå biträdet? hallå? hallå? biträdet hallå?" tänk er det med gnällig röst en hel dag. Men jag har sagt det förut & jag kan säga det igen, jag gillar mitt jobb & jag gillar de som bor där. Man blir vanvettigt less emellanåt men man får så mycket mer tillbaka än man nånsin kan tro.
Tänk er att komma in till nån & säga gomorron & få världens största leende tillbaka & ett "men vad du låter glad & pigg! Nu känns det roligt att stiga upp!"
Eller en gonattkram av alla man hjälper på kvällen & ett "Tack så mycket! Jag är så glad att jag har er"
Ja, bara ett litet leende från en tandlös liten tant värmer mer än alla upprepade meningar på en hel vecka irriterar.