Det närmar sej en ny dag med stormsteg. Jag lyxade till det med en liten tupplur mellan 15.30 - 16.30, jag skulle egentligen inte somna, men det blev bara så himla jobbigt att sitta, ont i revbenen, hårda sparkar & kraftiga sammandragningar, tillslut gav jag upp & la mej en stund i sängen med en bok - hann ju inte många ord in i den kan jag säga. Jag måste ha varit tröttare än jag trodde.

Idag har jag plockat upp en löv/mosshög, jag orkade inte mer faktiskt, tror jag tar grepen imorron & resten av högarna.

Nu tänker ni att det va då fasen inte mycket hon orkade, men, innan jag gav mej på lövhögen så hade jag tagit in Embla & haft lite träning med henne, hon tyckte då varken selen eller huvudlag med bett va nån big deal, fogar sej bara. Enda dryga hon gör är ju att hon trängs så hemskt när man leder henne, tar man ett snabbt steg åt sidan så kan hon lika gärna trilla omkull - så känns det. Men hon va iaf mest duktig.
Ja, en annan irriterande sak har hon ju för sej. Hon rycker bakåt när hon står uppbunden & eftersom jag har haft så snälla hästar tidigare (& har fortfarande) så har jag inte satt fast den ena linan ordentligt utan bara hängt fast den på spik, tänkte att jag skulle få till nått ordentligt så man slipper den tunga kedja som sitter där nu. I alla fall så kom lilla Fröken Finnemang på att det inte behövdes mycket kraft för att slita i kedjan så spiken böjer sej & kedjan lossnar. Hon va nöjd så fort hon fått lös kedjan, gick inte iväg eller fortsatte dra i andra sidan utan stod helt lugnt & tittade på mej med uppkäftig blick "kolla vad jag kan" typ.

Till nästa gång med Embla så blir det linor som sitter fast, vore ju ett aber om hon lärde sej att man alltid kommer lös när man rycker lite. Problemet är att hon är en liten utbrytardrottning - ni vet vissa människor kan krympa ihop handen & få sej lös ur nästan vad som helst - Embla kan göra så med sitt lilla huvud. Hon vet precis hur hon ska göra med öronen & hur hon ska hålla huvudet när hon rycker till för att grimman snyggt ska glida av . . .

Mellan Embla & mosshögen så gick jag dessutom & drog upp nästan alla stolpar i sommarhagen så att man ska komma åt med betesputsen ordentligt. Så där ser ni, så lat & trött va jag ändå inte. Efter Embla & utflykten med stolparna så räckte det att plocka upp en mosshög.
Känns ju himla ohult att lägga sej & sova en stund mitt på dan tycker jag, går emot allt mitt förnuft.  

Hade tänkt göra iordning alla utekrukor, men kom på att om Johannes kommer hem & hittar 3 stora krukor & en gammal matho i betong på andra platser än där han senast såg dom så kommer jag få en avhyvling som heter duga angående detta med att lyfta & slita. Så jag väntar med det till helgen.

Annars så funderar jag på om jag ska våga mej på en dusch ikväll. Mina knän ser för hemska ut & gör väldans ont än - när man bränt sej brukar det ju inte vara det skönaste att ställa sej i en varm dusch (för vem vill duscha kallt?). Nä, det kanske får vänta till imorron. Torde ju komma fler ganska kraftiga förvärkar imorron & då är det skönt med varmt vatten - brända knän eller ej.

Johannes gjorde dessutom en middag som vart himla lyckad! Min duktiga privatkock =) Det blev fiskpinnar med spaghetti & sen gjorde han en sås, helt själv, från grunden, som smakade nästan exakt som den sås mamma brukar göra till fiskpinnar! Helt sjukt hur likt det blev & himla gott. Lite annorlunda blandning med fiskpinnar & spaghetti, men som sagt, det blev jättegott!

Nu är det tv, sen nattmacka till hästarna & sen, sen är det sängen =)

Snyggaste looken med illröda knän & stödstrumpor!