Renarna har inte gått vidare. Julius såg en igårmorse, han stog & kikade runt knuten mot andra sidan vägen.
När jag la ut maten så gick en ensam ren iväg över åkern & korsade vägen. Såg lite vemodigt ut, stackarn alldeles ensam i den här djupa snön. Sen gick jag lite längre & fick se en hel hjord komma från bergen över åkrarna på andra sidan vägen.
När Julle kom ut så såg han bara en, stallet va ivägen för resten, men han stirrade envist & efter en stund kom det en ren till i hans synfält & en till - & en till! & en till! & 10 till!!!
Herrejisses, han kunde knappt äta. Dom försvann iväg mot Brände, men Julius har stått fast & stirrat. HOLD THE LINE, lixom.
Bella fattar inget & tycker han är lite konstig, hon knatade iväg till husknuten & solade.

Idag blir det lite plock, lilla A stökar till det nåt så otroligt, han far fram som en mindre virvelvind & allt han kommer åt slits upp (eller ner i gardinernas fall) med rötterna!
Jag ska sätta igång nu medan han sover, annars blir det så jobbigt med all skilsmässa. Han blir så förtvivlad när man går iväg, även om man bara går till köket. Gråter så tårarna sprutar & springer som en galning till tröskeln med armarna rätt upp. Lilla gubben.

Nej, dammsugardejt nu alltså.