Idag är det den 8:e januari. Det betyder att lillskrutten nu är 7 månader. Tänk vad dagarna bara rinner iväg.

Alvins humör blir då bara värre & värre, nu liknar han mest en hormonstinn fjortonåring med grav PMS.
Kvällarna är en smärre mardröm & inget vi gör verkar funka eller ens göra saken bättre. Ibland känner man verkligen för att bara dunka sitt huvud i väggen & låtsas som det regnar. Tyvärr går inte det, Alvin skriker så det skär i hjärtat såfort man lägger ner han i sängen, riktigt gallskriker tills han blir alldeles blå. Lilla vännen. Det konstiga är att det alltid går bra att lägga han första gången, det är sen, när han vaknar på kvällen som det är stopp. Det går lixom inte i längden att bära runt på han i flera timmar mitt i natten. Han väger ju sina försvarliga kilon nu.

Nästa vecka ska jag se om vi tar oss till robban & kan väga & mäta & klaga av oss lite. Kanske få nått tips eller två.
Fast, att döma av det som finns att läsa på forum så är vi inte ensamma om ett halvårsbarn som är allmänt bak&fram. Tydligen är det en period där 6-9 månader som är jobbig för dom små liven (& de stora liven oxå för den delen).

Spjälsäng ska inhandlas nu snarast, vid nästa stadresa. Den lilla ligisten har börjat ställa sej upp i vaggan & försöka klätta/hänga över kanten. Så nu blir det spjälis & sele i vagnen.

Han har dessutom fått ordentlig fart på gåstolen, han kutar runt med den & Gabbe får akta sej hela tiden. Ikväll jagade han tillåme Gabbe över golvet fram & tillbaka. ^^