tillräckligt starka för att beskriva känslan.
för att förklara & förstå.
för att trösta.

Tyvärr fick inte min älskade Bellas föl leva den här gången heller. Natten till den 19 maj kom en liten kolsvart hingst ut med buller & bång. Han låg dock fel & Bella hade aldrig fått ut honom själv. Med veterinär & mamma här kämpade vi med att hjälpa till & få ut den lille i en förlossning som var bra mycket längre än vad den ska vara.

Han hade lagt huvudet bakåt mellan frambenen istället för framåt & när det kom på rätt köl så trodde vi alla att han var förlorad redan. Förvånade var bara förnamnet när han blinkade till & visade lite livstecken! Ihärdigt gnuggande & blåsade i näsborrar & mun hjäpte dock inte. Förmodligen hade han dragit i sej alldeles för mycket fostervatten, han rosslade ordentligt.
Ett par försök att kliva upp gjorde han, men orkade inte & när navelsträngen gick av slutade han att andas. En stund efter slutade lilla hjärtat att slå.
Lilla, lilla gubben & stackars, stackars Bella!

Just nu känns det inte som om det blir några fler föl efter henne.
Fy sjutton, vill inte riskera att hon förlorar ett tredje föl.

*